Resa till Smedby, Kalmar

SALAMTA! (Det är ”Hej” på amarinja, språket i Etiopien)

Nu har jag varit i Smedby (Dörby församling) igen. Jag hälsade på hos ”Pusselbitarna”, som jag träffade i höstas. Det var roligt att träffa de glada barnen igen. De kände igen min etiopiska klänning.

Den här gången hade vi en jättespännande samling, för vi åt etiopisk mat. Vi åt ”wot” köttfärssås med etiopisk peppar i. Det är jättegott att äta den på en skiva franskbröd med smör på. Vi fick också smaka ”ambescha” etiopiskt vetebröd, mums! Barnen hade kokat te med kanel, kardemumma, nejlikor och rooibos-te i. Det drack vi ur små, små koppar som såg ut som äggkoppar. Vi hade mycket strösocker i teet, det var gott! Barnen hade också rostat hela vetekärnor och det åt vi som godis. Ja, det var en riktig fest.

En präst som heter Sofia vad med på samlingen. När hon var barn bodde hon i Eritrea, för hennes föräldrar jobbade som missionärer där.

Nu säger jag hej då med ett jättefint ord: Salaam! (fred)

Hälsningar/
Haki

(Maria Almgren)

Indienresa

Hej!

Nu har jag varit i Indien igen. Denna gång med tre tjejer från Askersund. Nämligen Inger, Elsie-Britt och Annett. Vi var alla bjudna på bröllop i Chhindwara. En indisk flicka som heter Aditi Rao skulle gifta sig. Jag har träffat henne tidigare och hon har också varit här i Sverige och bodde då bl.a. i Askersund där tjejerna som jag reste med bor.

I maj månad är det som varmast i Indien och det var en extra värmebölja på gång nu. Någon dag var det 48 grader - till och med jag tyckte det var varmt. Vi landade med flyg i New Delhi, sedan åkte vi tåg ned mot Chhindwara. Innan vi anlände till staden var vi på besök på barnhemmet i Junnardeo och Shahpur. Där har jag varit på besök tidigare, så det var mycket roligare att komma dit. Jag märkte att flera av barnen kände igen mig. Som vanligt sjöng barnen för oss så det ekade mellan väggarna och vi fick alla var sin ”mala” (blomsterkrans). De hade gjort en fin krans åt mig, jag blev så fin. Jag hade på mig mina indiska kläder som jag fick förra gången jag var i Indien. Kransen passade fint till den tyckte jag. Jag tyckte det var extra spännande denna gång för nu fick jag vara med och fritera bröd med en av flickorna på barnhemmet i Shahpur. Det var bara hon och jag som fick göra det. Sedan åt vi ris och grönsaker tillsammans allihopa. Brödet var godast, tyckte jag - jag hade ju varit med och tillagat det.

Efter några dagar vad det dags för bröllopet. Dagen till ära hade jag min fina gula sari.
Ett indiskt bröllop har mer fart och fläkt över sig än ett svenskt, lite mer oordning också.
Aditi och hennes Kenneth blev gifta i alla fall. Festen som varade till över midnatt hade man utomhus, det var ju så varmt - och mycket folk. Det var 1.500 personer bjudna, hur många extra grannar det kom vet man inte. Ingen lokal kunde rymma så många gäster. Maten var jättegod, en riktig indisk buffé där ingenting av indisk mat saknades.

Jag fick gratulera brudparet och överlämna paket och fotograferas tillsammans med dem. Både dom i och jag var ju så vackra i våra färggranna kläder. Det var så kul att få vara med på ett Indiskt bröllop! Detta glömmer jag aldrig. Man blir trött av bröllop och värme. Så det var skönt att komma tillbaka till Sverige efter en dryg vecka i Indien. Nu vill jag resa lite mer i Sverige.

Hoppas vi ses!
Haki
(Nedtecknat av Elsie-Britt Elf, Askersund)

Hjälp oss att ge insamlingsgiraffen ett namn!

BIAL:s insamlingsgiraff (som finns i tidningen efs.nu) behöver ett namn och vi behöver er hjälp. Låt din barngrupp ge giraffen ett namn och skicka in ert förslag senast 15 december till adressen nedan. Vi drar en vinnare som publiceras i efs.nu, nummer 2 2009. Fina priser till barngruppen utlovas! Skicka ert tävlingsbidrag till: Girafftävling, Salt, Marianne Näslund, 751 70 Uppsala.

Fler bilder från min Indienresa

En dag till i Skärhamn

Måndag den 24 november 2008
Idag har jag varit med på "Minidraget" i Skärhamn.
Jag var hemlig gäst! Jag dök upp ur en väska!
Jag berättade att alla inte har et lika bra som vi har det
Vi var 5 barn. Barnen var mellan 3 och 5 år
Så skoj det var att träffa barnen!
HLSNINGAR
Haki
gm.Johanna Olausson

Mitt besök i Skärhamn

Lördag den 18 november 2008

Hej på er!
Idag har jag åkt ända ut till havet på Västkusten i Skärhamn!

På förmiddagen träffade jag några gulliga små barn med sina mammor och pappor i en vuxen-barn-grupp. Många var små bebisar så jag kände mig riktigt stor!
Vi sjöng roliga sånger och jag fick berätta om olika länder jag rest i och hur barnen hade det.
Jag delade ut ballonger och klistermärken med BIAL:s märke på. Vi var ca. 35 personer tillsammans.

På eftermiddagen fick jag vara med på "Draget". Där var ca.25 barn, mellan 6-12 år som sjöng, dansade, spelade drama, dockteater och några barn hade målat rekvisitan. Vi fick visa upp vad vi gjort i Stora Kyrkan, det var häftigt!
Häftig var också en hemlig gäst som kom, vi fick gissa gästens yrke.
Jag visade en karta på var jag hade rest. Kartan hade barnen gjort, jag berättade också om massajerna. Var de bor, vad de har på sig , hur de hälsar m.m. Barnen var mycket intresserade!
Jag delade också ut klistermärken, magneter och ballonger!
Det var en jätterolig dag!
Hälsningar Haki
gm. Johanna Olausson

På Gala i Mobackenkyrkan

Fredag den 7 november 2008
Nu har jag varit med om nå't jättespännande!
Jag har varit på gala i Mobackenkyrkan i Skellefteå.
Först fick jag en inbjudan att komma och vara med. Bara det !
När jag kom dit insåg jag att vi var många som varit inbjudna,
ca. 100 personer var gäster på denna gala, som anordnats av 11 stycken tonåringar.
De hade hittat på att de ville ordna en gala för att samla in pengar till Barn i alla länder (BIAL), roligt!
Vi fick god mat och de själva var artister. De hade också ett band som spelade. En teatergrupp var med och sen blev det min tur att som VIP-gäst berätta om alla länder om jag besökt. Vilken kväll!
Sen var jag med och räknade pengarna. Gissa hur mycket det blev?
Det ble 14.300 kronor till BIAL!
Tack alla som bidrog med det!

Hälsningar Haki
gm. Karin Widman