Hakis blogg

Scouter!

2010-08-12T03:46:00.000-07:00

Hej alla vänner! Förra veckan var jag i Norrbotten, närmare bestämt i Klockarträsk, för att träffa många fina barn som var på ett scoutläger. Så häftigt det är med scouter. En hel värld bara växer fram på nolltid genom att bara använda sig av grenar och snören. Jag var imponerad över den uppfinningsrikedom som fanns där. Vet ni vem som mer var med mig? Raffael! och alla barn älskade honom! Barnen i Klockarträsk fick också köpa t-shirtarna, ni vet de nya med Raffael på.
Om du också vill ha en sån så kan du ringa till Viktoria Nordén på 0702-900 358. Jag gillar min tröja supermycket!
Visst börjar ni skolan snart? Jag hoppas att ni får en fin höststart och glöm inte, Jesus finns med dig i skolan också!
//Haki

Namnsdag

2010-03-24T06:58:00.001-07:00

Hej kompisar!

Har ni sett att Raffael har namnsdag idag? Han är nog den enda giraffen som har en namnsdag.

Ha en bra dag, oavsett vad du heter!

Haki

Argentina

2010-03-12T03:43:00.001-08:00

Hej alla vänner!
Snart åker jag till Argentina! Salts volontärer jobbar på en förskola där och Viktoria (ja, alltså missionskonsulenten på Salt) har lovat att jag ska följa med på hennes resa dit!!! Så kul! Jag har faktiskt aldrig varit där innan, men nu äntligen ska jag få prata med argentinska barn. Undra om de känner Jesus...hmm, jag får nog allt fråga dem! Vi i BIAL ska kanske få vara med och ge pengar till den förskola som jag ska hälsa på, så det blir riktigt spännande tycker jag! Jag ska ta lite kort och lägga ut här på bloggen! Här uppe kan ni i alla fall se lekplatsen på skolan, visst är den fin!
Ha det bra, och glöm inte bort att be för Viktorias och min resa!
Kram Haki

Ny tröja?

2010-03-02T02:17:00.001-08:00

Hej alla kompisar!
Vet ni att vi snart får en ny tröja i BIAL. Jovisst. Det kommer en jättefin tröja till årskonferensen i Kalmar. Jag tycker att vi alla ska köpa en så att vi kan ha på den i skolan eller på jobbet. Tänk vad alla skulle undra vad BIAL är...hihihi! Då kunde vi ju berätta att barn som bor i "våra" länder inte har det så bra, men att man kan hjälpa dem genom att samla in pengar till BIAL.
Jag kan avslöja att min kompis Raffael finns med på tröjan!

Hej då för den här gången!
Haki

Hej mitt vinterland

2010-02-03T01:11:00.000-08:00

Alltså, det är ju trevligt att bo i Sverige och så, men måste det vara så kallt? När jag åker till Tanzania, Etiopien och andra länder så är det ju så varmt och skönt!
Finns det något som är bra med den kalla vintern då? Jo, man kan åka skidor, skridskor, pulka och sen kan man tända en brasa när man kommer in och bara sitta och mysa.
I helgen var jag och hälsade på en 3.5 årig pojke som gillade att sitta vid brasan och läsa. Han ville helst läsa om David och Goliat. Vi läste den en gång, sen en gång till och sen en gång till...han kunde höra den hur många gånger som helst!
Det som är så häftigt med David och Goliat är att David, fast att han är så liten, är så säker på att han ska vinna över Goliat. Men han tror inte att han ska vinna i egen kraft, utan med hjälp av Gud.
Så tror jag att vi också ska tänka, vi kan göra mycket mer än vi kanske tror om vi litar på Guds kraft!

Ha en bra dag! //Haki

2010-01-20T04:58:00.000-08:00

Gott nytt år alla BIAL-vänner!

Jag har varit hos Ulf Ekängen i Tanzania under julen. Då fick jag bland annat träffa mina vänner Innocent, Gloria, Saidi och Tumaini. Ulf och jag bjöd dem på julgodis och ni kan tro att de åt! Jag trodde att magarna skulle spricka!

Har du gett något nyårslöfte till 2010? Min vän Saidi gav som nyårslöfte att hjälpa en blind pojke som han känner. Vilket bra löfte, de flesta jag känner lovar mest saker som att inte äta godis, att börja träna...Vi kan lära oss mycket av Saidi!

Jag hoppas att ni har haft en bra jul och nyår och jag önskar er allt gott och Guds rika välsignelse för 2010. Vi ses och hörs!

//Haki

Mitt besök på dövskolan i Nakamte!

2009-12-11T04:28:00.000-08:00

28 oktober 2009
Det är kväll i Nakamte, en stad i västra Etiopien med ungefär 100 000 invånare. Jag sitter i ett hus där flera missionärer i Nakamte har bott och skriver i min dagbok och till er kära BIAL-vänner.

Idag var en stor dag! Idag följde jag med en grupp från Västerbotten för att besöka dövskolan i Nakamte som har 147 elever. När vi kom dit hade barnen just haft morgonandakt tillsammans. Då ansvarar ett barn för bön och en för minipredikan, alla är med och sjunger och ber Fader vår.

Nu var det dags för lektion i klasserna, från förskoleklass upp till klass 8, det är blandade åldrar på barnen i klasserna. Vi fick komma in och titta vad de gjorde i klassrummen. En klass med stora barn var inte i sitt klassrum. De var ute och tittade på krumelurer i mikroskop, de behövde solljuset för att kunna se de små sakerna.

I flera av klasserna räknande dem matte. Andra ämnen de har är engelska, amarinja och oromiffa, teckenspråk, slöjd, sport, musik, bild och bibelkunskap. Det var väldigt tyst i klassrummen när vi gick runt för att säga hej. Eftersom att de är döva eller hörselskadade kan de inte prata så mycket, men det hörs när de är glada och skrattar! De var väldigt livliga och ville hälsa på oss och prata på teckenspråk. De visade vad de skrivit och ritat i sina böcker.

Vid första rasten fick jag berättade för dem om vem jag är och att jag har ett budskap till dem. Jag berättade att de har rättigheter. Rätten att gå i skolan, att få mat, att få leka och vila. För de här barnen är det inte helt självklart att dem eller deras lärare vet om det. Skolan fick en tygtavla av gruppen från Västerbotten som det stod "Gud som haver barnen kär" på, som de kan ha i sin andaktssal.

Det kostar mycket pengar för deras föräldrar att låta dem gå i skolan. Så familjer i andra länder stöttar flera av barnen, det kostar ca 150 kr för ett år att gå i skolan. Föräldrarna måste också förstå att det är viktigt att barnen får gå i skolan, en stor möjlighet till utbildning som de inte kan få annars. Det kan ta två dagar för ett barn att komma till skolan, så det krävs vilja och pengar från föräldrarna att följa med barnen.
Jag berättade också om Jesus, att han älskar dem, var och en som dem är!

När barnen väl kommit till skolan så bor dem där hela skolåret. De reser bara hem när det är lov en gång om året. Vi fick se deras matsal. Där äter de te och bröd till frukost, till lunch och kvällsmat äter de det sura brödet injera och shiro – gryta på kikärtor eller gula ärtor eller linser.
Vi sa hej då till barnen innan de skulle äta lunch, men jag frågade Liselott – hon som varit BIAL:s missionär på dövskolan om vad barnen gör sedan, när skoldagen är över kl 15.20. Hon berättade att då hjälper barnen till att laga kvällsmat, de spelar fotboll och flätar varandras hår. Några av de äldsta tjejerna på skolan flätar håret på flickorna. Två killar är ”rakansvariga” och ser till att pojkarna på skolan har kort hår. Barnen kan också behöva laga skoluniformen som slits under dagarna i skolan.

Skoluniformen liknade kläderna jag hade på mig idag! Den är blå! Flickorna har kjol och pojkarna byxor i blått. När det är dags att gå och lägga sig kan det ta en stund innan alla ligger i sin säng, de vill gärna stanna uppe och prata eller göra något roligare än att sova.

När vi åkte från skolan så tog rektorn med oss så att vi fick se där de bygger en ny skola! Det var fyra klassrum klara och fem kvar att bygga samt ett internat.

Ciao! Hejdå!

Foto: Tommy Lundmark

Advent...igen

2009-12-06T23:15:00.000-08:00

Hej igen. Jag bara måste säga nåt mer om advent. Jag fick följa med till ett spinningpass i veckan, men jag kunde såklart bara sitta bredvid. Cyklarna är ju lite stora för mig. Alla svettades och tränade på, de hade musik också. Men inte vilken musik som helst, utan julmusik. Plötsligt är det helt ok att sätta på musik som talar om att Jesus är Gud och att han är den som kan rädda oss och ge oss frid. Wow, på Friskis & Svettis! Tänk om det alltid hade kunnat få vara så, att människor njuter av att höra talas om Jesus. Ibland tycker jag bara att folk blir arga och ställer svåra frågor. Men vi som är kristna, vi får helt enkelt försöka be till Gud att han ska få komma in i svenskarnas hjärtan och att vi i detta landet får sjunga lovsånger till Jesus på spinningpass, även när det inte är advent.
Det var allt för idag. Vi hörs!
//Haki

Lite adventstankar

2009-11-30T03:41:00.000-08:00

Hosianna Davids son! Det var så människorna i Jerusalem ropade och sjöng den gången när Jesus red in på en åsna i staden. Hosianna betyder "Kom med hjälp". Det är just vad Jesus gjorde, han kom med hjälp till vår värld. Jesus ville bland annat komma och hjälpa de som var och är svaga i samhället, de som ingen annan bryr sig om. Men han vill också hjälpa dig och mig i vår vardag.
Hur då? Jo, till exempel när du tycker att det känns jobbigt med kompisarna i skolan så kan du be en bön till Jesus om styrka och mod att våga stå upp för dina åsikter och tankar. Jesus bryr sig alltid om dig. Han är aldrig upptagen med annat utan längtar efter dig och vill vara din vän!

Så, glöm inte bort den där lilla bönen om hjälp från Jesus. Han finns alltid där!
//Haki

2009-10-19T01:25:00.000-07:00

Hej vänner! Alltså, förlåt mig för att jag inte har skrivit på så länge här. Men saken är den att jag varit ute så mycket och rest. Jag har varit i Tanzania och Etiopien och hälsat på Saltvolontärer, åkt runt med Annika Ovander i Tanzania och Malawi, åkt på en tur till Luleå. Och om det inte skulle vara nog med detta så ska jag i dagarna till Etiopien tillsammans med mina kompisar från Västerbotten. Mitt liv är så spännande! När jag kommer hem från Etiopien är det dags att bege sig till Skellefteå, för att träffa en barngrupp där.
Nu kanske ni tror att jag blir för trött och inte orkar åka runt, men så är det inte! Jag längtar efter att få träffa alla som är med i Salt och EFS! Så ring till Viktoria på Salt (0702-900358) så hjälper hon mig att fixa biljett till er!
Vi hörs snart igen!
Haki

På nya äventyr i Tanzania!

2009-08-19T05:33:00.000-07:00

Nu vill jag berätta om det som blev mitt nästa äventyr i Tanzania! Den 18 april var jag i massajbyn Chitego. Jag följde jag med mwalimu Ulf och missionsinspiratören Sofia Svensson från Umeå som var på besök i Dodoma. Jag börjar tappa räkningen på hur många gånger jag varit i Chitego men det är lika spännande varje gång vill jag lova!

Den här dagen hade vi ett stort uppdrag! Kvällen innan vi åkte lastade Ulf upp tre stora trädörrar på sin Toyotas tak. Det var inte vilka dörrar som helst förstår ni. Nej, de dörrarna ska sitta i den nya förskolan i Chitego. Tänk, att de har fått en nybyggd förskola i massajbyn! Där finns stora klassrum, ett kontor och ett kök där en kokerska ska laga majsvälling till barnen. Nu kommer det nog gå fint för barnen att lära sig räkna, läsa och skriva och så leka förstås. Det är bra för framtiden!

När vi kom fram till en av bosättningarna i byn möttes vi av massajpojkarna Saidi och Yohana. Vi klättrade upp på den höga bilen för att kolla in dörrarna lite närmare och gissa vad vi fick syn på då!? En ko hade just fött en kalv! Den var sååå gullig. Massajen Alais lät mig hälsa på den nya kalven.

Alais och några andra hjälpte sedan mwalimu att lyfta ner dörrarna från hans bil och lade in dem i ett hus i byn. Men vid det här laget sitter de nog på plats i skolan.

När vi åkte tillbaka till Dodoma följde många massajbarn med i bilen. De skulle börja skola i stan efter ett skönt påsklov.

Kwa heri!
Hej då från Haki!

Konferens!

2009-04-21T02:43:00.000-07:00

Hej kompisar!
Visst är det underbart med våren. Snön har äntligen gått bort, man kan plocka fram cykel och öppna sandlådan och bara vara ute och leka och busa. Jag älskar våren! Men visst, man får också sitt första skrapsår på knäet...suck! Fast, det finns något härligt i det också, för då vet man att våren är här och att sommaren snart kommer. Nu håller jag som bäst på att förbereda mig inför den stora konferensen som ska vara i Skellefteå, visst ses vi där?
Jag kommer att vara på barnens konferens, men givetvis smiter jag in till de vuxna ibland för att kolla vad de gör.
Vi ses i Skellefteå. Haki

Tillbaka från resa

2009-04-07T23:37:00.000-07:00

Oh! Kan ni tänka er, jag har fått åka ett stort flygplan hela vägen till Etiopien. Det var så spännande att titta ner på landskapet som svishade förbi 10 000 meter ner. Jag fick hålla Viktoria i handen då.
När vi väl landade i Etiopien började ett nytt äventyr. Vi fick äta injera, prata med en massa trevliga etiopier och hälsa på i skolor. Vi träffade Salts volontärer, Sara och Maria. Ni kan tro att de gör ett bra arbete bland de fattiga barnen i Addis Ababa.
Sen var det dags att packa väskan igen och åka ner till Tanzania. Där skulle vi få träffa två andra volontärer som heter Lisa och Maja. Lisa jobbar på blindskolan i Irente och Maja på Rainbowschool. Jag bara njöt hela tiden och fick leka så mycket med barnen som jag träffade.
Nu ska jag vila ett tag innan nästa äventyr väntar!
Haki

Resfeber

2009-03-10T04:00:00.000-07:00

Hej!
Jag skrev ju förra veckan att jag gärna åker ut och reser. Och det är just vad jag ska göra nu! Jag har nästan precis kommit hem ifrån Hemmingsmark i Norrbotten, där jag hade det jättekul! Du kan läsa mer om den resan under "ledarmaterial" och "Haki" på BIALs hemsida.
Men, om en vecka ska jag få sätta mig på ett flygplan till Etiopien och Tanzania. Jag ska få följa med Viktoria Nordén och hälsa på Salts volontärer och träffa barn och ungdomar. Jag längtar! Funderar nu på vad jag ska packa: myggnär, malariatabletter, kamera...och bibel. Det räcker långt! Viktoria får ha koll på resten. Jag ska försöka blogga när jag är borta också, men tydligen så kan man inte räkna med att det finns el och internetuppkoppling.
Be gärna för oss i alla fall.
Kram Haki

Får jag hälsa på?

2009-03-01T23:44:00.000-08:00

Hej!
När jag är i Sverige så bor jag i Örnsköldsvik hos Nanne och Viktoria. De är snälla och jag har det bra där, men jag vill komma ut till er hälsa på! Jag älskar när jag får skickas iväg på posten och träffa nya barn och ledare. Det är ju så spännande! Så ring till Viktoria (0660-159 88, 0702-900 358) så kommer jag!
Vi ses väl?!

Tack för alla pengar!

2009-02-27T01:20:00.000-08:00

Hej alla BIAL-kompisar!
Jag pratade i veckan med min kompis Martin Nilsson på EFS. Han berättade att ni har samlat in 1 614 418 kr!!! Wow! Ni är ju helt underbara. Nu kan många barn få höra om Jesus och få sina rättigheter tillgodosedda. Tack igen! Visst glömmer ni inte att gå in på www.bial.nu för att få tips och idéer till er barngrupp.
Ni är fantastiska! Hoppas ni har roliga sportlov.
Haki

Tanzania igen!

2009-02-01T23:26:00.000-08:00

2 - 23 November 2008

Nu har jag varit ute och rest igen. Än en gång till Tanzania – jätteroligt! Denna gång med Elsie-Britt och Annett Elf som är från Askersund (Annett studerar i Örebro till socionom).
Vi flög till Dar Es Salaam därifrån blev det bil till Dodoma. Där bor Ulf Ekängen, och honom har jag hälsat på många gånger, men för Elsie-Britt och Annett var det första gången.
Vi fick vara med om många saker. Ulf, Elsie-Britt och Annett var och besökte fängelset i Dodoma, då var inte jag med. Ingenting för barn sägs det, men när det var dags att åka ut till Massajbyn som heter Chitego, då var jag med. Jag har varit där förut, det var så roligt att komma ut dit igen. Jag kände igen barnen, och de kände igen mig. Vi besökte kyrkan som massajerna håller på att bygga upp. När vi kom dit var förskolebarnen där, så då passade jag på att sjunga lite för dem och prata om att barn är viktiga. Jag hade med mig några presenter som jag delade ut till dem. Massajerna ska lägga in golv i kyrkan, så det blev också ett samtal om vilken färg det ska vara på golvplattorna.
Vi var sedan allihop ute i byn Mzogolo under en helg. Då sjöng vi och dansade jättemycket, det är så roligt! Vi berättade om Jesus och dramatiserade berättelsen om Israels intåg i Kannans land och om Jerikos murar. Det var också kul – jag var med hela tiden. Även när det var filmvisning på kvällen, långt efter att solen gått ned. Vi hade med ett dieselaggregat som drev filmprojektorn, för i den här lilla byn finns det ingen elektricitet. Jag somna gott den kvällen. På morgonen var det dags för en gudstjänst igen. Vid det tillfället döptes 10-15 personer, både barn och vuxna. Roligt!
Några av Ulf Ekängens massaj-pojkar hade tagit examen, så det blev en riktig fest en av dagarna i trädgården hemma hos Ulf. Den festen tyckte jag var jättekul att få vara med på. Då passade jag på att berätta hur viktigt det är att barn får gå i skola och lära sig räkna, läsa och skriva. Det borde alla barn få göra, och jag vet att Ulf hjälper många i Tanzania att få den möjligheten.

Nedtecknat av Elsie-Britt Elf

Resa till Smedby, Kalmar

2008-11-28T00:59:00.000-08:00

SALAMTA! (Det är ”Hej” på amarinja, språket i Etiopien)

Nu har jag varit i Smedby (Dörby församling) igen. Jag hälsade på hos ”Pusselbitarna”, som jag träffade i höstas. Det var roligt att träffa de glada barnen igen. De kände igen min etiopiska klänning.

Den här gången hade vi en jättespännande samling, för vi åt etiopisk mat. Vi åt ”wot” köttfärssås med etiopisk peppar i. Det är jättegott att äta den på en skiva franskbröd med smör på. Vi fick också smaka ”ambescha” etiopiskt vetebröd, mums! Barnen hade kokat te med kanel, kardemumma, nejlikor och rooibos-te i. Det drack vi ur små, små koppar som såg ut som äggkoppar. Vi hade mycket strösocker i teet, det var gott! Barnen hade också rostat hela vetekärnor och det åt vi som godis. Ja, det var en riktig fest.

En präst som heter Sofia vad med på samlingen. När hon var barn bodde hon i Eritrea, för hennes föräldrar jobbade som missionärer där.

Nu säger jag hej då med ett jättefint ord: Salaam! (fred)

Hälsningar/
Haki

(Maria Almgren)

Indienresa

2008-11-28T00:55:00.000-08:00

Hej!

Nu har jag varit i Indien igen. Denna gång med tre tjejer från Askersund. Nämligen Inger, Elsie-Britt och Annett. Vi var alla bjudna på bröllop i Chhindwara. En indisk flicka som heter Aditi Rao skulle gifta sig. Jag har träffat henne tidigare och hon har också varit här i Sverige och bodde då bl.a. i Askersund där tjejerna som jag reste med bor.

I maj månad är det som varmast i Indien och det var en extra värmebölja på gång nu. Någon dag var det 48 grader - till och med jag tyckte det var varmt. Vi landade med flyg i New Delhi, sedan åkte vi tåg ned mot Chhindwara. Innan vi anlände till staden var vi på besök på barnhemmet i Junnardeo och Shahpur. Där har jag varit på besök tidigare, så det var mycket roligare att komma dit. Jag märkte att flera av barnen kände igen mig. Som vanligt sjöng barnen för oss så det ekade mellan väggarna och vi fick alla var sin ”mala” (blomsterkrans). De hade gjort en fin krans åt mig, jag blev så fin. Jag hade på mig mina indiska kläder som jag fick förra gången jag var i Indien. Kransen passade fint till den tyckte jag. Jag tyckte det var extra spännande denna gång för nu fick jag vara med och fritera bröd med en av flickorna på barnhemmet i Shahpur. Det var bara hon och jag som fick göra det. Sedan åt vi ris och grönsaker tillsammans allihopa. Brödet var godast, tyckte jag - jag hade ju varit med och tillagat det.

Efter några dagar vad det dags för bröllopet. Dagen till ära hade jag min fina gula sari.
Ett indiskt bröllop har mer fart och fläkt över sig än ett svenskt, lite mer oordning också.
Aditi och hennes Kenneth blev gifta i alla fall. Festen som varade till över midnatt hade man utomhus, det var ju så varmt - och mycket folk. Det var 1.500 personer bjudna, hur många extra grannar det kom vet man inte. Ingen lokal kunde rymma så många gäster. Maten var jättegod, en riktig indisk buffé där ingenting av indisk mat saknades.

Jag fick gratulera brudparet och överlämna paket och fotograferas tillsammans med dem. Både dom i och jag var ju så vackra i våra färggranna kläder. Det var så kul att få vara med på ett Indiskt bröllop! Detta glömmer jag aldrig. Man blir trött av bröllop och värme. Så det var skönt att komma tillbaka till Sverige efter en dryg vecka i Indien. Nu vill jag resa lite mer i Sverige.

Hoppas vi ses!
Haki
(Nedtecknat av Elsie-Britt Elf, Askersund)

Hjälp oss att ge insamlingsgiraffen ett namn!

2008-11-26T02:36:00.000-08:00

BIAL:s insamlingsgiraff (som finns i tidningen efs.nu) behöver ett namn och vi behöver er hjälp. Låt din barngrupp ge giraffen ett namn och skicka in ert förslag senast 15 december till adressen nedan. Vi drar en vinnare som publiceras i efs.nu, nummer 2 2009. Fina priser till barngruppen utlovas! Skicka ert tävlingsbidrag till: Girafftävling, Salt, Marianne Näslund, 751 70 Uppsala.

Fler bilder från min Indienresa

2008-11-26T02:29:00.001-08:00

En dag till i Skärhamn

2008-11-24T05:23:00.000-08:00

Måndag den 24 november 2008
Idag har jag varit med på "Minidraget" i Skärhamn.
Jag var hemlig gäst! Jag dök upp ur en väska!
Jag berättade att alla inte har et lika bra som vi har det
Vi var 5 barn. Barnen var mellan 3 och 5 år
Så skoj det var att träffa barnen!
HLSNINGAR
Haki
gm.Johanna Olausson

Mitt besök i Skärhamn

2008-11-18T04:55:00.000-08:00

Lördag den 18 november 2008

Hej på er!
Idag har jag åkt ända ut till havet på Västkusten i Skärhamn!

På förmiddagen träffade jag några gulliga små barn med sina mammor och pappor i en vuxen-barn-grupp. Många var små bebisar så jag kände mig riktigt stor!
Vi sjöng roliga sånger och jag fick berätta om olika länder jag rest i och hur barnen hade det.
Jag delade ut ballonger och klistermärken med BIAL:s märke på. Vi var ca. 35 personer tillsammans.

På eftermiddagen fick jag vara med på "Draget". Där var ca.25 barn, mellan 6-12 år som sjöng, dansade, spelade drama, dockteater och några barn hade målat rekvisitan. Vi fick visa upp vad vi gjort i Stora Kyrkan, det var häftigt!
Häftig var också en hemlig gäst som kom, vi fick gissa gästens yrke.
Jag visade en karta på var jag hade rest. Kartan hade barnen gjort, jag berättade också om massajerna. Var de bor, vad de har på sig , hur de hälsar m.m. Barnen var mycket intresserade!
Jag delade också ut klistermärken, magneter och ballonger!
Det var en jätterolig dag!
Hälsningar Haki
gm. Johanna Olausson

På Gala i Mobackenkyrkan

2008-11-07T04:37:00.000-08:00

Fredag den 7 november 2008
Nu har jag varit med om nå't jättespännande!
Jag har varit på gala i Mobackenkyrkan i Skellefteå.
Först fick jag en inbjudan att komma och vara med. Bara det !
När jag kom dit insåg jag att vi var många som varit inbjudna,
ca. 100 personer var gäster på denna gala, som anordnats av 11 stycken tonåringar.
De hade hittat på att de ville ordna en gala för att samla in pengar till Barn i alla länder (BIAL), roligt!
Vi fick god mat och de själva var artister. De hade också ett band som spelade. En teatergrupp var med och sen blev det min tur att som VIP-gäst berätta om alla länder om jag besökt. Vilken kväll!
Sen var jag med och räknade pengarna. Gissa hur mycket det blev?
Det ble 14.300 kronor till BIAL!
Tack alla som bidrog med det!

Hälsningar Haki
gm. Karin Widman

På besök i Boliden

2008-10-25T04:28:00.000-07:00

Lördag den 25 oktober 2008
Idag har jag varit i Boliden. Däe träffade jag e massa barn som sjöng i en barnkör som heter Miniralen. Även om vuxenkören sjöng.
En sång sjöng dom tillsammans, den lät så här "Mungu ni mkuu".
Det betyder att "Gud är stor", att han räcker till för alla på vår jord.
Jag berättade för alla hur jag har rest runt till olika länder och täffat så många olika människor.
Jag lärde dom hur man hälsar på varann i Etiopien, Malawi, Tanzania och Indien.
Jag fick veta att en tjej från Boliden jobbar i Etiopien på en skola för döva.
Hon heter Liselott Olika.
Sen fick jag vara med på deras missionsdag, där man samlade in massor med pengar till andra länder. Vilken jätterolig dag!
Hälsningar
Haki
gm. Karin Widmark

Konsulentträff i Västerbotten och Norrbotten

2008-09-15T03:15:00.000-07:00

Igår träffade jag några personer som arbetar med barn och ungdomar i EFS och Salt, konsulenter kallas de. De arbetar längst upp i Sverige, i Västerbotten och Norrbotten.

Jag tog med dem på en resa till massajbyn Chitego, där jag fick mitt namn, Haki. Jag berättade om hur massajerna lever, att barnen i byn har en egen kyrka och att killarna brukar ha lika långt hår som jag har. Viktigast är väl att berätta om barnens rättigheter, att det finns en förskola nu i massajbyn. Och så berättade Sofia en del om hur bra BIAL är också. Konsulenterna verkade hålla med.

Hej då!
Haki

Bilder från min resa till Indien

2008-09-15T03:11:00.002-07:00

Här kan du se bilder från Indien. Längst till vänster kan du se en bild från bröllopet jag var på. Det var så roligt! På den andra bilden hjälper jag en flicka att steka bröd. Oj, så gott det var!

Haki i Etiopien

2008-09-15T03:11:00.001-07:00

Jag har varit ute och rest igen! Den här gången åkte jag till Etiopien som ligger i Afrika. Visste du att Etiopien är 2,5 gånger så stort som Sverige och att huvudstaden heter Addis Abeba?! Etiopien har cirka 76 miljoner invånare (Sverige har cirka 9 miljoner) och det finns ungefär 80 olika språk här. Det är ett häftigt land!

Jag var några dagar i Addis Abeba och hälsade på i en skola som heter WSG (Win Souls for God). Där går barn som inte har råd att gå i den vanliga skolan. Jag var med på några av deras lektioner, bland annat när de hade engelska och musik. På rasten spelade jag fotboll med killarna och sedan ville tjejerna fläta mitt hår!

Efter dagarna i Addis Abeba reste jag vidare ut på landsbygden. Längs vägarna såg jag många människor som var på väg någonstans, de gick längs vägarna. Några barn vallade sina djur: oxar, åsnor eller getter. Andra var på väg till eller från skolan. De vuxna var på väg till marknaden med varor som de ska sälja. En del hade en åsna som bar säckarna åt dem, andra bar det de skulle sälja på ryggen. En del kvinnor bar ved eller vatten på ryggen och det såg tungt ut.

Jag stannade till på en marknad och det var spännande. Här kunde man köpa allt möjligt: hönor, lök, apelsiner, potatis, majs, bananer, kryddor, kaffebönor, mango, kaffepannor, kläder, sjalar och korgar. På marknaden träffade jag två kompisar till mig, systrarna Seina och Lotei. De har en mamma, en pappa och en lillasyster som heter Tofo och som är 2 år. Seina går i fjärde klass och Lotei går i andra klass. Seina och Lotei heter Mamiru i efternamn, eftersom deras pappa heter Mamiru i förnamn. I Etiopien tar alla nämligen sin pappas förnamn som efternamn.

Jag frågade Seina och Lotei hur en vanlig vardag ser ut för dem. De berättade för mig att de går upp tidigt och gör sig iordning för att gå till skolan. Seina sover hos sin mormor. Det är en tradition i Etiopien att det äldsta barnbarnet ska bo hos antingen sin mormor och morfar eller sin farmor och farfar. När de gamla inte längre orkar arbeta så är det barnbarnet som ska se till att de får mat och nya kläder och har det bra.

När Seina kommer från mormors hus på morgonen tvättar sig syskonen, tar på sig skoluniformen och äter frukost. De äter oftast injera (liknar en tunn, svensk pannkaka) och dricker te. När Seina och Lotei har varit i skolan går de hem och gör sina läxor och sedan leker de med varandra, med lillasyster och med kompisar. De berättade för mig att de tycker att det är roligt att leka Abozam och ”mamma, pappa, barn”. Abozam leker man så här

Man står två personer mittemot varandra (man kan också vara fler) och säger samtidigt Abooooooozam. och när man kommer till "Zam" så sträcker man fram ena handen, antingen med handflatan uppåt eller nedåt.

Om båda eller alla har handflatorna uppåt händer ingenting. Om båda eller alla har handflatorna nedåt händer ingenting heller. Man bara tar tillbaka händerna och gör om det igen.

Om däremot en person har handflatan neråt, så får den eller de som hade handflatan uppåt jaga den personen ända tills han/hon/de får tag på den som hade handflatan nedåt.

Då går man tillbaka och börjar om.

Det här var några av mina upplevelser från resan till Etiopien.

Tjingeling/

Haki

Följ med Haki till Tanzania där hon och BIAL-missionären Ulf Ekängen hälsar på massajer.

2008-09-14T03:14:00.000-07:00

Hej på er!

Jag vill berätta för er om en spännande resa som jag har gjort. Jag har varit och hälsat på några människor som kallas för massajer. De är en stam, alltså inte en trädstam utan ett folk, och de bor i Tanzania. Massajerna äger många kor och getter. De flyttar runt rätt ofta och kallas därför för nomader. Massajerna lever ute på landet och för att komma dit fick vi åka bil jättelänge på röda, skumpiga jordvägar. Det var tur att det var Ulf som körde för jag skulle aldrig ha hittat fram!

När jag och Ulf kom dit kom flera barn fram till oss och hälsade. I Sverige när vi hälsar så tar vi ofta varandra i hand, eller om vi känner varandra bra så kanske vi kramas, men massajbarn har en speciell hälsning när de ska hälsa på vuxna. Vet du vad de gör? De böjer huvudet och borrar in det i magen på den vuxne, fast inte så hårt. Den vuxne lägger då sin hand på barnets huvud och då är hälsningen klar. Det såg skoj ut när barnen hälsade på Ulf. Jag fick mest kramar men det är väl för att jag inte är vuxen!

Jag såg kor, getter och lera överallt och så en massa människor så klart. Både barnen och de vuxna hade på sig vackra tygskynken i olika färger. Massajerna har inte kläder som vi har utan de har ett tygskynke runt kroppen men inga underkläder eller strumpor. En del har sandaler på fötterna men många går barfota. Massajerna älskar pärlor och smycken. Ni skulle sett vilka fina halsband, armband, fotband och örhängen som de har- och de tillverkar allt själva! Massajerna har stora hål i öronen och gärna tunga örhängen som tynger ned örat lite.

När alla hade hälsat på oss fick vi sitta i skuggan och dricka sur komjölk. Mjölken är massajernas basföda och den är mycket näringsrik. Den smakar lite speciellt, ungefär som varm, sur fil med smak av bacon och tjärtabletter! Mjölken drack vi ur något som kallas för kalebass, det är en slags urholkad pumpa. På dagarna är pojkarna och männen ute och vallar korna och getterna. Flickorna och kvinnorna hjälps åt att laga maten.

Vi stannade några dagar hos massajerna och när det blev söndag firade vi gudstjänst i deras fina kyrka. Den är rund och byggd av trä och ser lite ut som en jättestor flätad korg. Det finns inget tak på kyrkan men träden som finns runt omkring ger skugga. Kvinnorna sitter på vänster sida och männen på höger sida i kyrkan. I mitten sitter kören som består av både män och kvinnor. Vi gjorde ungefär samma saker som man gör på en gudstjänst hemma i Sverige: vi bad, tog upp kollekt och sjöng. Mitt i gudstjänsten kom det inspringandes fyra små killingar- det händer inte så ofta i Sverige! Det var Ulf och jag som predikade. Vi pratade om barns rättigheter och om vilka fiender som hotar massajerna. Förut var lejonet den stora faran men idag är det okunskap, sjukdomar och alkohol.

Det här med okunskap handlar om att alla massajer inte kan läsa och skriva. Om man inte kan läsa och skriva kan man lätt bli lurad, till exempel när man ska sälja kor och getter. Många massajbarn går i skolan idag och det är jättebra! Den största fienden för massajerna är alkoholen. Många pappor dricker sprit och då gör de dumma saker som de inte skulle gjort annars. Ibland slår papporna sina barn. Då blir deras fruar och barn ledsna. Ulf får påminna alla om att man inte får slå barn.

En dag åkte vi och hälsade på några andra massajer. Precis när vi kom fram började det regna så vi fick springa in i en av de hyddor som kallas buma. Hyddorna är väldigt låga och det är mörkt inne i dem. Hyddorna är gjorda av torkat kobajs! I hyddan finns det en eldstad och två sängar som är gjorda av grenar. Man har en djurhud som madrass. Det finns inga fönster utan bara små gluggar som släpper ut röken. På natten sover mamman och barnen i en säng och pappan i den andra. Hönorna och ibland även getterna får också sova i hyddan.

På kvällen, innan de går och lägger sig, sjunger alla barn sånger till Gud. De träffas i kyrkan och tackar Gud för att han hjälpt alla under dagen. Barnen sjöng jättefint när vi var där men jag förstod inte så mycket eftersom de pratar ett annat språk än vad jag gör. De pratar Ki-massaj och jag pratar ju svenska men vi klarar oss långt med kroppspråk.

Jag är jätteglad att jag har fått hälsa på massajerna. Det har varit så roligt och spännande! När man träffar barn från andra länder är det spännande att upptäcka hur mycket vi har gemensamt, även om vi inte pratar samma språk eller äter samma mat eller klär oss på samma sätt. Alla barn tycker ju om att leka och alla barn vill ha mat och behöver sina föräldrar. Så det så!

Hälsningar från Haki

En text av Viveka Degerman, lätt omarbetad av Helena Cashin