Scouter!

Hej alla vänner! Förra veckan var jag i Norrbotten, närmare bestämt i Klockarträsk, för att träffa många fina barn som var på ett scoutläger. Så häftigt det är med scouter. En hel värld bara växer fram på nolltid genom att bara använda sig av grenar och snören. Jag var imponerad över den uppfinningsrikedom som fanns där. Vet ni vem som mer var med mig? Raffael! och alla barn älskade honom! Barnen i Klockarträsk fick också köpa t-shirtarna, ni vet de nya med Raffael på.
Om du också vill ha en sån så kan du ringa till Viktoria Nordén på 0702-900 358. Jag gillar min tröja supermycket!
Visst börjar ni skolan snart? Jag hoppas att ni får en fin höststart och glöm inte, Jesus finns med dig i skolan också!
//Haki

Namnsdag

Hej kompisar!

Har ni sett att Raffael har namnsdag idag? Han är nog den enda giraffen som har en namnsdag.

Ha en bra dag, oavsett vad du heter!

Haki

Argentina

Hej alla vänner!
Snart åker jag till Argentina! Salts volontärer jobbar på en förskola där och Viktoria (ja, alltså missionskonsulenten på Salt) har lovat att jag ska följa med på hennes resa dit!!! Så kul! Jag har faktiskt aldrig varit där innan, men nu äntligen ska jag få prata med argentinska barn. Undra om de känner Jesus...hmm, jag får nog allt fråga dem! Vi i BIAL ska kanske få vara med och ge pengar till den förskola som jag ska hälsa på, så det blir riktigt spännande tycker jag! Jag ska ta lite kort och lägga ut här på bloggen! Här uppe kan ni i alla fall se lekplatsen på skolan, visst är den fin!
Ha det bra, och glöm inte bort att be för Viktorias och min resa!
Kram Haki

Ny tröja?

Hej alla kompisar!
Vet ni att vi snart får en ny tröja i BIAL. Jovisst. Det kommer en jättefin tröja till årskonferensen i Kalmar. Jag tycker att vi alla ska köpa en så att vi kan ha på den i skolan eller på jobbet. Tänk vad alla skulle undra vad BIAL är...hihihi! Då kunde vi ju berätta att barn som bor i "våra" länder inte har det så bra, men att man kan hjälpa dem genom att samla in pengar till BIAL.
Jag kan avslöja att min kompis Raffael finns med på tröjan!

Hej då för den här gången!
Haki

Hej mitt vinterland

Alltså, det är ju trevligt att bo i Sverige och så, men måste det vara så kallt? När jag åker till Tanzania, Etiopien och andra länder så är det ju så varmt och skönt!
Finns det något som är bra med den kalla vintern då? Jo, man kan åka skidor, skridskor, pulka och sen kan man tända en brasa när man kommer in och bara sitta och mysa.
I helgen var jag och hälsade på en 3.5 årig pojke som gillade att sitta vid brasan och läsa. Han ville helst läsa om David och Goliat. Vi läste den en gång, sen en gång till och sen en gång till...han kunde höra den hur många gånger som helst!
Det som är så häftigt med David och Goliat är att David, fast att han är så liten, är så säker på att han ska vinna över Goliat. Men han tror inte att han ska vinna i egen kraft, utan med hjälp av Gud.
Så tror jag att vi också ska tänka, vi kan göra mycket mer än vi kanske tror om vi litar på Guds kraft!

Ha en bra dag! //Haki

Gott nytt år alla BIAL-vänner!

Jag har varit hos Ulf Ekängen i Tanzania under julen. Då fick jag bland annat träffa mina vänner Innocent, Gloria, Saidi och Tumaini. Ulf och jag bjöd dem på julgodis och ni kan tro att de åt! Jag trodde att magarna skulle spricka!

Har du gett något nyårslöfte till 2010? Min vän Saidi gav som nyårslöfte att hjälpa en blind pojke som han känner. Vilket bra löfte, de flesta jag känner lovar mest saker som att inte äta godis, att börja träna...Vi kan lära oss mycket av Saidi!

Jag hoppas att ni har haft en bra jul och nyår och jag önskar er allt gott och Guds rika välsignelse för 2010. Vi ses och hörs!

//Haki

Mitt besök på dövskolan i Nakamte!

28 oktober 2009
Det är kväll i Nakamte, en stad i västra Etiopien med ungefär 100 000 invånare. Jag sitter i ett hus där flera missionärer i Nakamte har bott och skriver i min dagbok och till er kära BIAL-vänner.

Idag var en stor dag! Idag följde jag med en grupp från Västerbotten för att besöka dövskolan i Nakamte som har 147 elever. När vi kom dit hade barnen just haft morgonandakt tillsammans. Då ansvarar ett barn för bön och en för minipredikan, alla är med och sjunger och ber Fader vår.

Nu var det dags för lektion i klasserna, från förskoleklass upp till klass 8, det är blandade åldrar på barnen i klasserna. Vi fick komma in och titta vad de gjorde i klassrummen. En klass med stora barn var inte i sitt klassrum. De var ute och tittade på krumelurer i mikroskop, de behövde solljuset för att kunna se de små sakerna.

I flera av klasserna räknande dem matte. Andra ämnen de har är engelska, amarinja och oromiffa, teckenspråk, slöjd, sport, musik, bild och bibelkunskap. Det var väldigt tyst i klassrummen när vi gick runt för att säga hej. Eftersom att de är döva eller hörselskadade kan de inte prata så mycket, men det hörs när de är glada och skrattar! De var väldigt livliga och ville hälsa på oss och prata på teckenspråk. De visade vad de skrivit och ritat i sina böcker.

Vid första rasten fick jag berättade för dem om vem jag är och att jag har ett budskap till dem. Jag berättade att de har rättigheter. Rätten att gå i skolan, att få mat, att få leka och vila. För de här barnen är det inte helt självklart att dem eller deras lärare vet om det. Skolan fick en tygtavla av gruppen från Västerbotten som det stod "Gud som haver barnen kär" på, som de kan ha i sin andaktssal.

Det kostar mycket pengar för deras föräldrar att låta dem gå i skolan. Så familjer i andra länder stöttar flera av barnen, det kostar ca 150 kr för ett år att gå i skolan. Föräldrarna måste också förstå att det är viktigt att barnen får gå i skolan, en stor möjlighet till utbildning som de inte kan få annars. Det kan ta två dagar för ett barn att komma till skolan, så det krävs vilja och pengar från föräldrarna att följa med barnen.
Jag berättade också om Jesus, att han älskar dem, var och en som dem är!

När barnen väl kommit till skolan så bor dem där hela skolåret. De reser bara hem när det är lov en gång om året. Vi fick se deras matsal. Där äter de te och bröd till frukost, till lunch och kvällsmat äter de det sura brödet injera och shiro – gryta på kikärtor eller gula ärtor eller linser.
Vi sa hej då till barnen innan de skulle äta lunch, men jag frågade Liselott – hon som varit BIAL:s missionär på dövskolan om vad barnen gör sedan, när skoldagen är över kl 15.20. Hon berättade att då hjälper barnen till att laga kvällsmat, de spelar fotboll och flätar varandras hår. Några av de äldsta tjejerna på skolan flätar håret på flickorna. Två killar är ”rakansvariga” och ser till att pojkarna på skolan har kort hår. Barnen kan också behöva laga skoluniformen som slits under dagarna i skolan.

Skoluniformen liknade kläderna jag hade på mig idag! Den är blå! Flickorna har kjol och pojkarna byxor i blått. När det är dags att gå och lägga sig kan det ta en stund innan alla ligger i sin säng, de vill gärna stanna uppe och prata eller göra något roligare än att sova.

När vi åkte från skolan så tog rektorn med oss så att vi fick se där de bygger en ny skola! Det var fyra klassrum klara och fem kvar att bygga samt ett internat.

Ciao! Hejdå!

Foto: Tommy Lundmark